Den här panelen på MR-dagarna i Kista tar sin utgångspunkt i frågan om demonstrationsfriheten i Sverige håller på att urholkas – och därmed även demokratin. Samtalet leds av Civil Rights Defenders kommunikationschef Catrin Söderberg och samlar aktivisten Emily Wudie Jonsson, advokaten Linus Gardell och PR-byråchefen Silvia Kakembo.
Emelie beskriver hur repressionen märks i aktivisters vardag: godtyckliga gripanden, oklara och senare nedlagda brottsmisstankar, förlorat jobb, stress och trauma – samt rena skrämseltaktiker som polisuppföljning efter flygbladsutdelning.
Gardell pekar på tre parallella utvecklingar: nya brott och straffskärpningar, en förändrad myndighetspraxis där polisen hanterar demonstrationer betydligt hårdare utan att lagstiftningen ändrats, samt lagförslag som i praktiken kan omöjliggöra effektiva protester genom villkor, begränsningar av tid och plats och utökade möjligheter att stoppa aktioner i förväg. Han beskriver också den ”chilling effect” som uppstår när människor frågar sig: ”Vad händer med mig om jag tar ställning?” Demonstrations- och yttrandefrihet är, påminner han, ett minoritetsskydd – rätten att tala när majoriteten inte håller med.
Kakembo beskriver en retorisk förskjutning där engagerade medborgare inte längre ses som en demokratisk resurs utan som problem och ”bråkstakar”. Det märks i nedskärningar mot studieförbund och civilsamhällesorganisationer, i hård politisk retorik där aktivister kallas ”odjur” eller ”hot mot demokratin”, och i hur media nästan helt ignorerar långvariga massprotester eller skildrar dem ensidigt negativt.
Panelen understryker slutligen vikten av stödstrukturer: advokater som organiserar sig och arbetar pro bono, rörelser som bygger mänsklig gemenskap och människor som vågar stå ”axel mot axel”. Att hitta andra att agera med och strategiskt planera sitt arbete beskrivs som avgörande för att försvara demonstrationsfriheten – och därmed demokratins kärna.
– Sari Nykvist, pressvolontär