Hur kan vi tillsammans förebygga gängkriminalitet bland barn och unga? Den frågan ställdes under ett mer än fullsatt seminarium på MR dagarna, arrangerat av Equmeniakyrkan och studieförbundert Bilda. Under ledning av Jenny Dobers, pastor i Equmeniakyrkan diskuterade fyra väl initierade paneldeltagare frågan, men ännu mer de insatser som krävs för att få barn och unga att lämna ett liv i kriminalitet.
Paneldeltagare var Olle Jonassons, Equmeniakyrkan, häktespastor i Sollentunahäktet med inriktning på barn och unga, Julia Högberg, barnrättsjurist på BRIS – Barnens rätt i samhället, Rissa Seidou, närpolis i Stockholm Norra Järva och Nasir Ahmad Arif, imam i Ayshamoskén i Stockholm och själavårdare på häktet i Sollentuna/Jakobsberg
Olle Jonassons delade med sig av sina erfarenheter från unga i häkte, när de inte blivit djupt kriminella än. Med tillit och insikten om hans tystnadsplikt öppnas ett motivationsfönster ”..och hela storyn kommer i knäet”, säger Olle Jonassons. Då är de fortfarande formbara och tillgängliga för ett avhopparprogram.
Julia Högberg berättade om hur andelen stödsamtal till BRIS ökat från barn som är på väg in i eller har begått brott. ”Barn står väldigt ensamma, anonymiteten är avgörande och BRIS är öppet 24/7”, säger Julia Högberg.
”Det kan inte bara hänga på polisen”, säger Rissa Seidou, som arbetar nära de unga kriminella, på frågan om vem som bör agera. Det är viktigt med samverkan och med stöd när man vill hoppa av. Polisen blir mer av socialarbetare där socialtjänsten borde gripa in. Föräldrarna hör också allt oftare av sig och anmäler sina barn och vill ha dialogmöten, vilket är positivt, menar Rissa Seidou
Nasir Ahmad Arif lyfter möjligheten att bidra till en livsväg – islam – för de unga. Han framhåller behovet av att skapa relationer, mentorskap, att bli sedd. ”Att bli sedd, ge hopp, se chanser”, säger Nasir Ahmad Arif.
Alla var eniga om att vi är för reaktiva. Rissa Seidou framhöll behovet av tydlighet och gränssättande och Olle Jonassons pekade på narkotikan och barnen i riskområdena som är mitt i ”kriget”. Barn är tidigt utsatta, brott går ner i åldrarna, psykisk ohälsa finns. ”Det är större trygghet i häktet än ute”, säger Nasir Ahmad Arif.
De engagerade samtalet lämnade ingen tid till frågor. I stället fick deltagarna sammanfatta sina tankar med några slutord. Slutorden blev besinning, mod, bli sedd, ge hopp, ge chanser, tydlighet och engagemang.
– Inger Greve, pressvolontär