Kvinnor och urfolk är två grupper vars kamp riskeras att osynliggöras i omställningens tid. Endast en tredjedel av världens fertila kvinnor har rätt till abort och bakslag mot demokratin hotar sexuella och reproduktiva rättigheter ytterligare. I en intervju med Amnesty Sverige, berättar Katarina Bergehed om det skiftande landskapet för mänskliga rättigheter, hur urfolk osynliggörs i klimatomställningen samt hur aktivism påverkar politiken.
Varför väljer ni att vara huvudarrangör för MR-dagarna?
Amnesty Sverige vill bidra till att öka kunskapen om mänskliga rättigheter i Sverige. Vi tror att det är viktigt att involvera många människor i ett levande samtal om vad mänskliga rättigheter innebär och vad som händer när människors rättigheter inte tillgodoses. Därför vill vi vara med och arrangera och påverka utformningen av Mänskliga Rättighetsdagarna.
Amnesty driver många frågor i olika delar av världen, vilka kamper och grupper riskerar att osynliggöras i omställningens tid?
De som drabbas hårdast av klimatkrisen löper också störst risk att påverkas negativt av åtgärder som tas för att tackla krisen. Urfolken, vars marker är intressanta för utvinning av naturresurser och produktion av förnybar energi är ett tydligt exempel.
Hoten mot urfolk och miljörättsförsvarare ökar över hela världen och deras kamp får lite eller inget stöd från majoritetssamhället. Tvärtom så beskylls de ofta för att stå i vägen för utveckling och klimatomställning. I Sverige ser vi exempelvis hur det samiska folket drabbas av en dubbel börda i klimatkrisen när väder- och temperaturförändringar sker samtidigt som traditionella marker inte tillräckligt skyddas vid nyindustrialisering i omställningens namn.
När det gäller aborträttigheter är framgångar och bakslag runt om världen nästan lika frekventa, varför är utvecklingen i denna fråga så vacklande?
Under senare år ser vi ett uppsving för antirättighetsrörelser som säger sig värna familjen, nationen och traditionella värden genom att frånta kvinnor rätten att själva välja. I en del länder är inskränkningar av aborträtten ett sätt för makthavare att säkra stöd från kyrkan och troende kärnväljare. Men under de senaste 50 åren har ett stort antal länder liberaliserat sin abortlagstiftning och i det längre perspektivet är trenden tydligt positiv: alltfler har tillgång till säker och laglig abort. Det kan ta tid men kvinnorättsaktivisters och civilsamhälleorganisationers arbete påverkar opinionen och sätter frågan på den politiska agendan.
Restriktiva abortlagar och förbud har så uppenbara och farliga konsekvenser, men när tabun kring att prata om abort och kvinnors erfarenheter brutits, banar det väg för förändring. Som på Irland där frågan avgjordes genom en folkomröstning 2018. Eller i Argentina där kongressen röstade för legalisering av abort 2020, efter att kvinnorättsorganisationer och aktivister gått samman och mobiliserat stort. Framgångar i ett land ger bränsle åt kampen i ett annat.
Amnesty Sverige är en av MR-dagarnas huvudarrangörer och kommer att anordna flertal seminarier under forumet i Skellefteå. Tills dess kan ni läsa mer om dem här!