Vad gör det med en person att vara den enda hijabin av 400 anställda? Eller den enda svarta svenska politikern i Europaparlamentet? Att hela tiden behöva försvara sin ställning?
Samtalet som modereras av Kitimbwa Sabuni förs ur ett personligt perspektiv samtidigt som fakta och statistik kopplat till diskriminering vävs in. Det pratas bland annat om att ’krossa glastak’. Att det alltid ses som en vinst att ha gjort det, utan minsta eftertanke att det också lämnar skärsår. Trauman.
Det pratas om att behöva leva upp till bilden av ’den perfekta muslimen’ som snackar perfekt svenska, klär sig i kostym, inte har problem med att visa hy eller ta det motsatta könet i hand, Den perfekta muslimen som är utbildad och företagsam. Även här utan minsta eftertanke att det bortom ’den perfekta’ finns en person som inte längre orkade stå upp mot samhällets förväntningar, normer och rasism. Som inte längre orkade bli diskriminerad och väljer därför att ge sig hän och…anpassa sig.
Svarta muslimer förväntas visa sitt stöd för Gaza, men var är icke-svarta muslimers stöd för det som sker i Kongo eller Somalia?
Sabuni ställer frågan om muslimer är allierade eller om det finns en uppdelning även sinsemellan. Panelens svar: JA, tyvärr. Svarta muslimer förväntas visa sitt stöd för Gaza, men var är icke-svarta muslimers stöd för det som sker i Kongo eller Somalia? För Black Lives Matter? Icke-svarta muslimer kan göra mycket mer menar panelen.
Panelen lyfter också hur politiker aktivt upprätthåller systematisk rasism och diskriminering genom att bland annat motsätta sig mätning av löneskillnader på grund av etnicitet och hudfärg. I Sverige mäter vi enligt lag löneskillnader mellan kön, men att mäta utifrån etnicitet bedöms vara farligt. ”Varför? Är det för att om vi hör sanningen måste vi agera?” frågar Malcolm Jallow.
Text: Mariaserena Baretta