Barn och ungdomar spenderar större delar av sin barndom i skolan. De spenderar mer tid med lärare, pedagoger och klasskamrater än vad de gör familj. Samtidigt är lärare överbelastade och utbrända och har inte alltid tid att engagera sig i barnens välmående. I panelsamtalet ”Våldet, fattigdomens och ojämlikhetens konsekvenser på barn och ungas utbildning” diskuterar Agneta Khan, Daniel Diaz, Iraj Shirkhani och Sakariya Hirsi hur barns utsatthet påverkar deras skolgång.
Barn och unga är traumatiserade
Det är otroligt vanligt att barn mår dåligt eller får posttraumatiskt stresssyndrom efter att de sett en skjutning. Sakariya berättar om barn som bevittnar skjutningar utanför skolan och dagen efter förväntats dyka upp som om det vore en vanlig skoldag. Inga lektioner ställs in så eleverna kan stanna hemma. Stanna hemma för att reflektera kring vad som hänt, tänka på sin psykiska hälsa.
I en utredning kom det fram att mellan 2019-2022 skedde 700 skjutningar nära svenska skolor. Vänner eller bekanta till elever dödas och unga traumatiseras av våldet i deras omgivning. Så vad händer med hälsan när barn förväntas bete sig helt normala i skolan dagen efter en skjutning? Det är en fråga som ignoreras i en diskussion som är obefintlig.
Eldsjälar
Skolans roll är att garantera barns rätt till en adekvat utbildning, rätt till eventuella anpassningar, och möjlighet att få betyg för att sedan ta sig vidare till gymnasiet. Lärare och skolpersonal har också ett ansvar att kontinuerligt prata med elever om våldet som ökat i samhället. Men när lärare är överbelastade och utbrända är dessa ansvar svåra att garantera.
Samtidigt behöver barn och unga skapa relationer med vuxna som lyssnar, ser dem, frågar hur de mår. Men lärare får inte tid att bry sig. Strukturen är inte byggd på ett sätt som möjliggör en nära kontakt mellan lärare och elever. Lärarplanen och lärarutbildningen måste revideras och mer förebyggande insatser behövs. Tills dess ligger elevernas mående i händer på eldsjälar. Men hur många klarar eldsjälarna av prata med innan den lågan också brinner ut?
Text: Sofia Jimenez